Sabina Forsbacka, Jeppis Weekly 12/1 2017

(PDF)

VEM ÄR DEN MEST KREATIVA DU KÄNNER?

Tidigare har jag avundsjukt sneglat på ”de där kreativa” som fotograferar så vackert, snickrar så fantastiska möbler, målar så uttrycksfullt eller handarbetar sagolika alster. Jag har tänkt att oj så lyckligt lottade de är, de där kreativa, det måste nog sitta i generna. Nu inser jag att kreativitet är så mycket mera än att ha handlag. Kreativitet är att se nya utvägar, oanade kombinationer men också att våga tänka utanför lådan. Jag frågar mig om det verkligen är en medfödd skänk från ovan, att vara kreativ?
Jag har hela mitt liv sett möjligheter, aldrig tvekat att försöka lösa problem som kommit i min väg, ibland har jag lyckats men ett misslyckande har heller inte kastat omkull mig. Jag har borstat dammet av mina byxor och fortsatt framåt. Det är egentligen först nu, när jag i vuxen ålder börjar inse min verkliga kapacitet som jag förstått min gåva. Jag är ju kreativ, fast jag varken kan brodera eller måla tavlor!

I boken, Breaking Point and Beyond, från 1968 redogör forskarna George Land och Beth Jarman för en studie utförd över en lång tidsperiod om hur mängden kreativitet ändrar med ålder. De har studerat 1 600 personer och deras kreativitet. I testet graderades nivån kreativitet eller ”divergent thinking” där den högsta nivån, alltså det mest kreativa resultatet man kunde uppnå kallades ”geni”. Testet utfördes på tre till femåringar och upprepades sedan när de var åtta till tio år, när de var kring femton år och sedan i vuxen ålder.
I Land och Jarmans studie uppnådde två procent av vuxna nivån ”geni”. Av barn i åldern åtta till tio år uppnådde trettiotvå procent den högsta nivån av kreativitet och i åldern tre till fem år var andelen kreativa genier så hög som nittioåtta procent av de deltagande i studien. Tesen att kreativitet är medfött vågar jag alltså hålla med om, men vad är det som gör att kreativiteten minskar så drastiskt med åldern och finns det något vi kan göra för att bibehålla nivån kreativitet vi har som barn?

I projektet Minnovation lab där jag jobbar till vardags, för vi samman barn och deras gränslösa kreativitet med företag. Vi låter barn se på problem eller utmaningar företagen har och med hjälp av Minnovation labs arbetsmodell skapa lösningsförslag till företagen. Det är spännande att se vilka olika fantastiska och fantasifulla lösningar barnen skapar. Barnen ser möjlighet där vi vuxna är låsta och ser problem. Ju äldre vi blir desto mera formas vi av samhället. Ju längre vi går i skolan, desto mera låsta verkar vi bli i våra tankemönster.
Att ta sig ut ur den berömda boxen blir svårare och svårare ju mera vi har i ryggsäcken sen tidigare. Kreativitet betyder problemlösning och är nödvändigt i dagens samhälle. Därför är det viktigt att vi vuxna uppmuntrar barns kreativitet, så den får växa och fortsätta leva. Att befrämja våra barns kreativitet är bland det viktigaste vi vuxna kan göra, men hur man gör det kräver viss eftertanke. I en värld som ständigt är i förändring behöver vi kunna se nya möjligheter och lösningar.

Eva Hoff, psykolog vid Lunds universitet som forskar kring barns kreativitet säger att som förälder är det lätt att – i all välmening – hämma barnens kreativitet genom att bedöma och värdera. ”Att träna kreativitet handlar mycket om att barnet lär sig att våga tro på sina egna idéer och förmåga att lösa problem” fortsätter Hoff. Det här har jag tänkt mycket på, både i mitt arbete vid Yrkeshögskolan Novia men även som mamma till två treåringar. Jag försöker aktivt, både hemma och på jobbet, att ta fasta på kreativitetsuppmuntran, att berömma för själva försöket, att tillåta att misslyckas och prova igen.
Om du vill sporra till kreativitet kan du ge beröm för att barnet har testat en ny färg, en ny klädkombination eller ett ovanligt smörgåspålägg. ”Vad roligt att du gjorde något som jag aldrig har sett dig göra tidigare” öppnar kreativitet, att använda fraser som ”duktigt” eller ”fint” gör enligt Hoff att kreativiteten kan hämmas.
Så jo, min kreativitet är en gåva, men inte en medfödd sådan utan ett resultat av min uppfostran, stödet från min familj och det tillåtande och uppmuntrande arbetsklimatet jag haft förmånen att få arbeta i. Jag kan fortfarande varken sticka sockor eller fotografera vackert men väldigt kreativ och tacksam är jag trots det.

SABINA FORSBACKA
Projektledare för forskning- och utveckling inom kultur och entreprenörskap vid Yrkeshögskolan Novia